Currently viewing the tag: "läsning"

Deltagarkulturen gör barn till medskapare. De tränar sin läsning och sin skrivning i mycket högre grad än om de läst böcker. Den skiljer sig lika mycket från en kultur där man bara läser böcker på samma sätt som en middag skiljer sig från ett uppträdande.

Barn idag har kompetens inom deltagarkulturen. De må inte läsa böcker som förr men har utvecklat andra sidor som de kommer ha användning av i sitt fortsatta liv. De har genom dessa kommunikationsvägar också blivit skribenter och tränar sitt eget skrivande i mycket högre grad.

I ett program på P1  man förfasade sig över att barn inte läser så mycket böcker. Man ondgjorde sig över detta och antog att det kommer påverka deras kunskaper, deras uppfattning om världen och deras läsförmåga. Jag har alltid tyckt denna typ av farhågor är lite intressant.  Den inställningen antyder ju att man inte kan bli en kunnig kompetent människa – om man inte läser just böcker.

Den bortser ju också helt från det faktum att läsprocessen är en aktiv handling där hjärnan är en aktiv medskapare och att det som sker i hjärnan när man läser är det intressanta. Ögat läser inte heller en rad från vänster till höger utan gör ett antal nedslag i texten och läser ordbilder, ibland flera i taget. Ju mer van läsare man är desto snabbare igenkänning och desto fler nedslag behöver ögat göra. Man undrar därför om de här orosmakarna tror att detta bara kan ske om man läser just en bok?

Vad är en bok? En bok är en hög med papper med text och som är sammanfogad med något som kallas rygg och har en fram- och baksida.  Den har haft en utprovningstid på femhundra år och har haft en särställning som kunskapsförmedlare – med all rätt. Fast kanske kan det vara klokt att nu omfamna boken och erkänna att den har fått vänner i mediesfären?

Under de senaste årtionden har det kommit fler medier som också kan förmedla information och kunskap. Många textburna men på elektronisk väg. Att någon inte läser böcker idag berättar ju ingenting om ifall de läser eller inte. Många läser faktaartiklar, bloggar, livsberättelser, forum och mycket annat på nätet. På många av dessa platser kan man både läsa och kommentera.

Är de inte läsare då? Att de blivit snabba på att läsa och snappa, och kan dra egna slutsatser  räknas inte som kunskap? I radioprogrammet Vetenskap Forum (6/6 2011) tar man upp vad barns insändare handlat om under  de senaste 40 åren. Man har tittat på Kamratpostens insändarsida och analyserat ämnen och tittat på vilka barn idag inte skriver om och vad barn idag gör som de inte gjorde förr.

I slutet av 70-talet skrev barn om naturupplevelser. De kunde t ex skriva om sinnliga upplevelser av naturen:

Plötsligt såg jag hur vackert allting var. Det sista ljuset efter solnedgången, snöpudrade träd, sjön alldeles vit av snö. Stillheten. Jag t o m njöt av bilbruset från vägen.

Detta finns inte alls idag. Antingen är barn inte ute eller så tycker man inte det är något att skriva om. Något som sker idag och som inte alls fanns förr är att barn svarar på andras insändarsidor och att de där vill säga sin mening. Det visar ju att dagens barn upplever att de finns i en deltagarkultur, där de kan och vill ta plats och formulera sin ståndpunkt. Det är oerhört positivt, tycker jag!
Det betyder ju nämligen att de läser andras berättelser och blir engagerade och att de skriver själva. Det är på så vis en mycket mer engagerande läsupplevelser och som även får dem att träna sitt eget skrivande. I den deltagarkultur som nätet erbjuder serveras möjligheten att själv på ned sina tankar i ord.  När man gör det händer ofta något, man blir tvungen att bli tydlig med sina tankar och kanske får mothugg och frågor på det man skriver. Troligen kommer de här barnen ha stor användning av sin förmåga att snabba texter och skriva om dem. Boken var bra och är fortfarande bra på många saker men den har inte längre en särställning och är inte längre den enda kunskapsförmedlaren och det vet barn. Tack och lov!

Tagged with:
 

Boken snart är utdaterad. Nu kommer man lära på ett helt nytt sätt. Man kommer att nå många och undervisningen kommer utvecklas med all ny teknik. Känns det igen? Nå, året då man tänkte så var 1925. Thomas Edison sa att boken nog snart var utdaterad.  Filmprojektorn hade ju kommit. Han var helt säker på att man från och med nu skulle lära sig främst genom att se på film.  I den supermoderna framtiden.

Strax kom även radion och man nådde man miljontals elever med undervisningsmaterial genom etern.  Man såg enorm potential och möjligheter att utveckla undervisningen genom ny teknologi

New York City’s Board of Education var de första att sända undervisningsmaterial i radio. Film och ljud som kan produceras av få och upplevas av många. Sedan kom mer och mer teknik och vi har nu fått in interaktiva skrivtavlor och iPads och man kan göra interaktiva matematiklektioner med hjälp av telefoner med gps.

Ibland glömmer vi, att man troligen på den tiden, var lika förtjust i sin nya teknik och de möjligheter och förhoppningar man då såg – som vi är idag med våra interaktiva skrivtavlor och smarta pekskärmar av olika slag.
Häng med så kikar vi lite i backspegeln  på hur undervisningsteknologi sett ut för länge sedan.

Vad sägs om en platta där man ramat in bokstäver att efterhärma på ena sidan och en platt yta som man kan daska ungar med, på den andra? Den finns och är från 1600-talet.

I slutet av 1800-talet hade man infört en sk laterna magica, en lite projektor, i vissa skolor där man drog en bildsvit i sidled och fick fram bilder på en duk. Bara i Chicagos skolor fanns vid den här tiden 8000 sådana här apparater. Man kan ana en viss magi i rummet när man slår på den.


1930 kom overheadapparaten och den är nog en av de innovationer som haft längst livslängd av alla dessa då den fortfarande används idag på sina håll.

På 40-talet händer inte så mycket på när det gäller utbildningsteknologi. Kopieringsapparaten kommer och bläckpennan slår igenom på allvar.

I slutet av 50-talet gör man några vågade uppfinningar. En av dem är en läs-maskin. Maskinen kallas Reading Accelerator och syftade till att snabba upp läsningen. Att den också vände blad var en extra bonus. Kanske tyckte man att det tog så lång tid att göra det att maskinen gjorde det bättre. Motsatsen till interaktivitet, kan man tycka.

En annan spektakulär maskin man utvecklar är Skinners Ecuation Machine. Den levererar en fråga som syns i ett litet fönster och man kan mata in ett svar genom att skriva in det på en liten pappersremsa. När man gjort det kan man veva fram det rätta svaret och genast få reda på om det var rätt eller fel.
Man ansåg att det var rätt att eleven skulle kunna få reda på om det var rätt eller fel genast och att det gynnade inlärningen. Man tyckte att eleverna också blev mer entusiastiska och motiverade. En annan fördel man såg var att eleven kunde arbeta i sin egen takt och att man noggrant kunde planera momenten och genomföra en kunskapsprogression.

Se Skinner själv berätta om sin fantastiska lär-maskin:
YouTube Preview Image

Frågan man ställer sig idag är hur verklig och interaktiv undervisningen kan bli. På något sätt är det som om surfplattan sammanfattar alla de tekniker som tidigare snappats upp av skolvärlden och innehåller dem alla. Vi har ju film, ljud, interaktivitet och räknemaskiner i dem. Egentligen en snabbkopiering av tidigare utveckling och en ny förpackning med en datorkraft i botten som hjälper oss med beräkningar av logik, grafik och interaktivitet.
Det är lätt att skratta åt tidigare tiders maskiner och entusiasm för hur de ska förbättra vardagen.

Flera av de här gamla sakerna är ju egentligen rå-versioner av det vi har idag. Fast idag är det programvara på olika plattformar istället för olika enskilda maskiner. Egentligen har den supermoderna framtiden alltid varit här. Den är glädjande för det betyder ju att den kommer vara det imorgon också.

Läs mer och se fler maskiner på Edudemic.

Tagged with:
 

Hur lär man sig tala? Tja, genom att prata och lyssna på andra t ex. Hur lär man sig skriva?  Ja, det har iallafall Berättarministeriet förstått. De ger nämligen eleverna tillfälle att skriva och väldigt många läsare.

Idag, den 17 maj, tar en klass i Södertälje över ett antal bloggar och når 1 miljon läsare med sina inlägg. De hjälper artister, författare, modebloggare, journalister och en mängd andra att skriva idag.

Det är klass 6B i i Hovsjöskolan som medverkar i Berättarministeriets skrivarverkstad.
Det går till så här: Barnen får skriva på kända bloggares sidor och får deras yta att kommunicera. Folk kommenterar och citerar och sprider deras information över nätet, eleverna chattar och svarar på frågor under sändningens gång.

Berättarministeriet vill ge barn och unga en röst. Och någon som lyssnar på vad de har att berätta. De driver skrivarverkstäder där barn och unga möter en skrivarvärld och får smaka på hur det är att vara en skrivande människa som kommunicerar med sin omvärld.

Hela kalaset sänds såklart live via Bambuser.

En rolig idé, tycker jag. Och ett spännande sätt att se till att eleverna får läsare och får prova på hur det är att vara ”sändare” av information. Heja! Bra jobbat 6B i Hovsjöskolan!

Jag hoppas detta blir något mer nu än vad vi ser idag, så att det inte blir som den där gången då 800 personer dök upp på en fotbollsplan i Solna 2008, för att heja på ett slumpvist utvalt knattelag. Många barn därute behöver ha något att skriva om och någon som lyssnar och läser och som peppar och visar: Du är någon, det du säger är bra och viktigt för det är du själv!

Tagged with:
 

- Datorn är ett mycket enklare skrivredskap än blyertspennan. Att leka på tangentbordet ökar skriv- och läsglädjen och barnen slipper att kämpa med motoriken, säger Arne Trageton

Det är enklare att skriva än att läsa. Barn kan ofta skriva mer än vad deras motorik medger. När de skriver på datorn behöver de inte forma bokstäver och då går det undan! De skriver på och får läsningen på köpet. De blir stolta.

För barn är det ofta svårt att lära sig forma bokstäverna rätt och att få in i vilken skrivordning man gör bokstäver. För att detta är så svårt börjar man ofta med att lära barnen läsa först.

Norske Arne Trageton är pedagog och lärarutbildare och har utvecklat denna metod. Han menade att skolan borde låta barnen börja sin läs- och skrivutveckling med att lära sig skriva på datorn och vänta med handskrift till tredje klass.

Han gjorde ett treårigt forskningsprojekt och det visade att de som fått använda datorn på detta sätt, skrev både bättre och längre texter och lärde sig att läsa fortare. Men finmotoriken då? säger säkert någon. Jo, den får de ändå eftersom de ritar till sina bilder.

Nu när iPad:arna och läsplattorna börjar komma ut på marknaden och troligen kommer komma i överkomliga prisklasser snart, då känns det som om tiden möte Tragetons idéer med ett leende.  Kanske är det inte just en dator som behövs utan att det går lika bra – t o m bättre med en skrivplatta av något slag.

Introduktiosnartikel om Arne Tragetons pedagogik:
http://www.diu.se/nr3-04/nr3-04.asp?artikel=s10

Göteborgs universitets lärplattform, länkar mm om att skriva sig till läsning:
https://gul.gu.se/public/courseId/38731/lang-sv/publicPage.do?item=14957340

Bok Att skriva sig till läsning:
http://www.bokus.com/bok/9789147052363/att-skriva-sig-till-lasning/

Tagged with:
 
YouTube Preview Image

I Snösätraskolans 1:or arbetar man med iPad och det går väldigt bra!  Barnen får skriva först och får läsningen på köpet. Forma bokstäver kan man göra sedan. I 2:an. Det betyder inga pennor eller papper hela första året.

När de startar arbetet med att skriva för hand sedan är de då redan förtrogna med bokstäverna och vet om de är höga,  låga eller har öglor eller krokar. Och barnen blir snabbare läsare och skrivare.

- Det är stor skillnad. Innan jul skrev nästan alla. Jämför vi det med förr om åren så är nog dessa en termin före, säger Helen Jansson

I klassrummet på Snösätraskolan ska just lektionen börja. Läraren Helene Jansson initierar lektionen. Barnen är förväntansfulla. De ska jobba i par och i korridoren finns fyra lappar. En går ut och läser lappen och berättar för den andre som skriver in meningen på iPad:en. Sedan byter de.

På detta sätt får barnen dels träna sig i att minnas vad de läser och även röra sig på lektionen, men även att samarbeta.

Barnen har, när de kommer till skolan olika erfarenhet med sig och Helen Jansson berättar att det är väldigt lätt att individanpassa undervisningen när de arbetar med iPad. Andra fördelar är att den är lätt, startar snabbt, sparar under tiden och att det är lätt att skriva ut, säger Helen Jansson.

Hon berättar också att barnen snabbt förstår fördelarna och vill använda iPad:en:

- Barnen efterfrågar själva. De kan sitta här och ha klassråd och då är det en som har iPad i knäet och skriver. Det är ju ändå årskurs 1 och de kan göra det redan!

Snösätraskolan grundar sitt arbete i den pedagogik som norske Arne Trageton (pedagog och lärarutbildare) utvecklat. Han menade att skolan borde låta barnen skriva sig till läsning istället för att försöka börja med att lära dem läsa först. Han menar att när barnen lär sig skriva på datorn lär de sig snabbare och skriver bättre och längre texter längre fram.

http://www.pedagogstockholm.se/Utveckling/Las–och-sprakutveckling-NY/Las–och-spraksatsningen/Projekt/Att-skriva-sig-till-lasning/Att-skriva-sig-till-lasning-med-iPad/

Stimulerar läsplattor läsning? Låt barnen själva svara på den frågan.

YouTube Preview Image
Tagged with:
 
UA-75648286-1