Currently viewing the tag: "skrivinlärning"

Grupper som arbetar med eller utan IT-teknik och med eller utan metod, får väldigt olika resultat. Om surfplatta och metod används rätt kan den nya tekniken både höja resultaten och kraftigt minska kunskapsskillnader mellan pojkar och flickor.

Det kommer då och då glädjerapporter om surfplattornas inverkan i skolan. Det som diskuteras flitigast tyck vara det som sker i den första läs- och skrivutvecklingen. Många positiva resultat har kommit senaste tiden. Ibland händer det att rubriksättare som inte är så insatta i skolans arbete smackar in rubriker där som kungör att tekniken nu kommer lösa allt. De flesta pedagoger förstår att det inte är det det handlar om utan att det handlar om arbetssätt och noggrant utarbetade metoder där tekniken är ett hjälpmedel.

Computer Sweden hade (150420) en artikel om surfplattor. Artikeln hade fått rubriken ”Nu är det bevisat – barnen blir bättre i skolan med surfplattor”. I flera forum kom snart invändningar mot det eftersom det ju så klart är metoden som det egentligen handlar om.
I artikeln berättas om metoden STL (Skriva sig till läsning) och bland annat om att en del elever som fått arbeta med metoden nådde kunskapskraven för åk 3 redan i åk 1.

Idag får artikeln kommentarer i DN debatt, av två forskare och en skolchef. Det de berättar är tankeväckande:

De har undersökt effekten av teknikanvändning hos 502 elever på låg- och mellanstadiet. Forskarna har fokuserat på svenska och matematik och man har mätt resultet i de nationella proven. Tre grupper har undersökts:

  • Grupp 1: Har undervisats med STL som bygger på sociala sammanhang med kommunikation, formativ bedömning där elever deltar. Eleverna skriver tidigt egna texter och delar med andra. Som verktyg används vanligen surfplatta eller dator. De tar även del av andras texter, kommenterar och diskuterar dem
  • Grupp 2: Har undervisats enligt den traditionella läs- och skrivninlärningsmetoden där man vanligen arbetar en bokstav i taget och har penna som verktyg.
  • Grupp 3: Använde datorer eller surfplattor individuellt och utan STL-metoden.

Resultatet? Vad kom de fram till efter att ha undersökt hur eleverna lyckats på nationella proven?
Så här ligger det till:

  • Generellt: Stora positiva effekter av god teknikanvändning
  • Risker med oplanerad och improviserad användning.
  • Grupp 1 (STL) var 19 procentenheter bättre än grupp 2 (traditionell undervisning)
  • Så här många fick godkänt i  15/15 delprov i matte och svenska:
    - Grupp 1 (STL) hade hela 78 procent godkänt
    - Grupp 2 (traditionell) hade 59 procent
    - Grupp 3 (utan metod, individuellt) bara 50 procent
  • En del i att STL-gruppen lyckades är att många pojkar får avsevärt bättre resultat. Vanligtvis (med traditionell undervisning) är gapet mellan pojkar och flickor 24 procent. Med STL-metoden minskade gapet mellan pojkar och flickor till bara 3 procent.

(Resultaten är kontrollerade för socioekonomiska faktorer.)


Lärdomen vi kan dra av detta är att det inte handlar om teknik utan om pedagogik, som vanligt alltså. Det påminner oss om att allt börja i klassrummen och med det arbete vi redan gör där och de mål vi har att uppfylla. Goda metoder måste spridas och de metoder som inte hjälper läraren – eller barnen – ska väck. Om vi, för en stund tilläts glömma allt vi brukar göra och fick börja om på nytt, hur skulle vi då välja? Vilka verktyg och vilka arbetssätt skulle vi välja för att eleverna skulle utvecklas bäst mot målen?

Personligen tror jag stenhårt på STL eftersom den inte underskattar barnets intellekt. Barnets hjärna kan läras sig läsa och skriva men barnet hand är inte alltid lika långt utvecklad. STL tar barnet på allvar och låter dem utvecklas. Det är också en metod som bygger mycket på det vi människor älskar: Att kommunicera.  Under människans utveckling har språket och kommunikation varit det viktigaste sättet att lära sig nya saker.
Att metoden också visar sig närapå jämna ut  skillnader mellan pojkar och flickor, är ju en fantastisk bonus! Vi pratar ibland OM att pojkar presterar sämre men sällan om VARFÖR de gör det.

http://www.dn.se/debatt/repliker/hur-datorn-anvands-ar-helt-avgorande/

Tagged with:
 

- Datorn är ett mycket enklare skrivredskap än blyertspennan. Att leka på tangentbordet ökar skriv- och läsglädjen och barnen slipper att kämpa med motoriken, säger Arne Trageton

Det är enklare att skriva än att läsa. Barn kan ofta skriva mer än vad deras motorik medger. När de skriver på datorn behöver de inte forma bokstäver och då går det undan! De skriver på och får läsningen på köpet. De blir stolta.

För barn är det ofta svårt att lära sig forma bokstäverna rätt och att få in i vilken skrivordning man gör bokstäver. För att detta är så svårt börjar man ofta med att lära barnen läsa först.

Norske Arne Trageton är pedagog och lärarutbildare och har utvecklat denna metod. Han menade att skolan borde låta barnen börja sin läs- och skrivutveckling med att lära sig skriva på datorn och vänta med handskrift till tredje klass.

Han gjorde ett treårigt forskningsprojekt och det visade att de som fått använda datorn på detta sätt, skrev både bättre och längre texter och lärde sig att läsa fortare. Men finmotoriken då? säger säkert någon. Jo, den får de ändå eftersom de ritar till sina bilder.

Nu när iPad:arna och läsplattorna börjar komma ut på marknaden och troligen kommer komma i överkomliga prisklasser snart, då känns det som om tiden möte Tragetons idéer med ett leende.  Kanske är det inte just en dator som behövs utan att det går lika bra – t o m bättre med en skrivplatta av något slag.

Introduktiosnartikel om Arne Tragetons pedagogik:
http://www.diu.se/nr3-04/nr3-04.asp?artikel=s10

Göteborgs universitets lärplattform, länkar mm om att skriva sig till läsning:
https://gul.gu.se/public/courseId/38731/lang-sv/publicPage.do?item=14957340

Bok Att skriva sig till läsning:
http://www.bokus.com/bok/9789147052363/att-skriva-sig-till-lasning/

Tagged with:
 
UA-75648286-1