Currently viewing the tag: "skrivning"

Deltagarkulturen gör barn till medskapare. De tränar sin läsning och sin skrivning i mycket högre grad än om de läst böcker. Den skiljer sig lika mycket från en kultur där man bara läser böcker på samma sätt som en middag skiljer sig från ett uppträdande.

Barn idag har kompetens inom deltagarkulturen. De må inte läsa böcker som förr men har utvecklat andra sidor som de kommer ha användning av i sitt fortsatta liv. De har genom dessa kommunikationsvägar också blivit skribenter och tränar sitt eget skrivande i mycket högre grad.

I ett program på P1  man förfasade sig över att barn inte läser så mycket böcker. Man ondgjorde sig över detta och antog att det kommer påverka deras kunskaper, deras uppfattning om världen och deras läsförmåga. Jag har alltid tyckt denna typ av farhågor är lite intressant.  Den inställningen antyder ju att man inte kan bli en kunnig kompetent människa – om man inte läser just böcker.

Den bortser ju också helt från det faktum att läsprocessen är en aktiv handling där hjärnan är en aktiv medskapare och att det som sker i hjärnan när man läser är det intressanta. Ögat läser inte heller en rad från vänster till höger utan gör ett antal nedslag i texten och läser ordbilder, ibland flera i taget. Ju mer van läsare man är desto snabbare igenkänning och desto fler nedslag behöver ögat göra. Man undrar därför om de här orosmakarna tror att detta bara kan ske om man läser just en bok?

Vad är en bok? En bok är en hög med papper med text och som är sammanfogad med något som kallas rygg och har en fram- och baksida.  Den har haft en utprovningstid på femhundra år och har haft en särställning som kunskapsförmedlare – med all rätt. Fast kanske kan det vara klokt att nu omfamna boken och erkänna att den har fått vänner i mediesfären?

Under de senaste årtionden har det kommit fler medier som också kan förmedla information och kunskap. Många textburna men på elektronisk väg. Att någon inte läser böcker idag berättar ju ingenting om ifall de läser eller inte. Många läser faktaartiklar, bloggar, livsberättelser, forum och mycket annat på nätet. På många av dessa platser kan man både läsa och kommentera.

Är de inte läsare då? Att de blivit snabba på att läsa och snappa, och kan dra egna slutsatser  räknas inte som kunskap? I radioprogrammet Vetenskap Forum (6/6 2011) tar man upp vad barns insändare handlat om under  de senaste 40 åren. Man har tittat på Kamratpostens insändarsida och analyserat ämnen och tittat på vilka barn idag inte skriver om och vad barn idag gör som de inte gjorde förr.

I slutet av 70-talet skrev barn om naturupplevelser. De kunde t ex skriva om sinnliga upplevelser av naturen:

Plötsligt såg jag hur vackert allting var. Det sista ljuset efter solnedgången, snöpudrade träd, sjön alldeles vit av snö. Stillheten. Jag t o m njöt av bilbruset från vägen.

Detta finns inte alls idag. Antingen är barn inte ute eller så tycker man inte det är något att skriva om. Något som sker idag och som inte alls fanns förr är att barn svarar på andras insändarsidor och att de där vill säga sin mening. Det visar ju att dagens barn upplever att de finns i en deltagarkultur, där de kan och vill ta plats och formulera sin ståndpunkt. Det är oerhört positivt, tycker jag!
Det betyder ju nämligen att de läser andras berättelser och blir engagerade och att de skriver själva. Det är på så vis en mycket mer engagerande läsupplevelser och som även får dem att träna sitt eget skrivande. I den deltagarkultur som nätet erbjuder serveras möjligheten att själv på ned sina tankar i ord.  När man gör det händer ofta något, man blir tvungen att bli tydlig med sina tankar och kanske får mothugg och frågor på det man skriver. Troligen kommer de här barnen ha stor användning av sin förmåga att snabba texter och skriva om dem. Boken var bra och är fortfarande bra på många saker men den har inte längre en särställning och är inte längre den enda kunskapsförmedlaren och det vet barn. Tack och lov!

Tagged with:
 

- Datorn är ett mycket enklare skrivredskap än blyertspennan. Att leka på tangentbordet ökar skriv- och läsglädjen och barnen slipper att kämpa med motoriken, säger Arne Trageton

Det är enklare att skriva än att läsa. Barn kan ofta skriva mer än vad deras motorik medger. När de skriver på datorn behöver de inte forma bokstäver och då går det undan! De skriver på och får läsningen på köpet. De blir stolta.

För barn är det ofta svårt att lära sig forma bokstäverna rätt och att få in i vilken skrivordning man gör bokstäver. För att detta är så svårt börjar man ofta med att lära barnen läsa först.

Norske Arne Trageton är pedagog och lärarutbildare och har utvecklat denna metod. Han menade att skolan borde låta barnen börja sin läs- och skrivutveckling med att lära sig skriva på datorn och vänta med handskrift till tredje klass.

Han gjorde ett treårigt forskningsprojekt och det visade att de som fått använda datorn på detta sätt, skrev både bättre och längre texter och lärde sig att läsa fortare. Men finmotoriken då? säger säkert någon. Jo, den får de ändå eftersom de ritar till sina bilder.

Nu när iPad:arna och läsplattorna börjar komma ut på marknaden och troligen kommer komma i överkomliga prisklasser snart, då känns det som om tiden möte Tragetons idéer med ett leende.  Kanske är det inte just en dator som behövs utan att det går lika bra – t o m bättre med en skrivplatta av något slag.

Introduktiosnartikel om Arne Tragetons pedagogik:
http://www.diu.se/nr3-04/nr3-04.asp?artikel=s10

Göteborgs universitets lärplattform, länkar mm om att skriva sig till läsning:
https://gul.gu.se/public/courseId/38731/lang-sv/publicPage.do?item=14957340

Bok Att skriva sig till läsning:
http://www.bokus.com/bok/9789147052363/att-skriva-sig-till-lasning/

Tagged with:
 
YouTube Preview Image

I Snösätraskolans 1:or arbetar man med iPad och det går väldigt bra!  Barnen får skriva först och får läsningen på köpet. Forma bokstäver kan man göra sedan. I 2:an. Det betyder inga pennor eller papper hela första året.

När de startar arbetet med att skriva för hand sedan är de då redan förtrogna med bokstäverna och vet om de är höga,  låga eller har öglor eller krokar. Och barnen blir snabbare läsare och skrivare.

- Det är stor skillnad. Innan jul skrev nästan alla. Jämför vi det med förr om åren så är nog dessa en termin före, säger Helen Jansson

I klassrummet på Snösätraskolan ska just lektionen börja. Läraren Helene Jansson initierar lektionen. Barnen är förväntansfulla. De ska jobba i par och i korridoren finns fyra lappar. En går ut och läser lappen och berättar för den andre som skriver in meningen på iPad:en. Sedan byter de.

På detta sätt får barnen dels träna sig i att minnas vad de läser och även röra sig på lektionen, men även att samarbeta.

Barnen har, när de kommer till skolan olika erfarenhet med sig och Helen Jansson berättar att det är väldigt lätt att individanpassa undervisningen när de arbetar med iPad. Andra fördelar är att den är lätt, startar snabbt, sparar under tiden och att det är lätt att skriva ut, säger Helen Jansson.

Hon berättar också att barnen snabbt förstår fördelarna och vill använda iPad:en:

- Barnen efterfrågar själva. De kan sitta här och ha klassråd och då är det en som har iPad i knäet och skriver. Det är ju ändå årskurs 1 och de kan göra det redan!

Snösätraskolan grundar sitt arbete i den pedagogik som norske Arne Trageton (pedagog och lärarutbildare) utvecklat. Han menade att skolan borde låta barnen skriva sig till läsning istället för att försöka börja med att lära dem läsa först. Han menar att när barnen lär sig skriva på datorn lär de sig snabbare och skriver bättre och längre texter längre fram.

http://www.pedagogstockholm.se/Utveckling/Las–och-sprakutveckling-NY/Las–och-spraksatsningen/Projekt/Att-skriva-sig-till-lasning/Att-skriva-sig-till-lasning-med-iPad/

UA-75648286-1