Currently viewing the tag: "svenska"

Grupper som arbetar med eller utan IT-teknik och med eller utan metod, får väldigt olika resultat. Om surfplatta och metod används rätt kan den nya tekniken både höja resultaten och kraftigt minska kunskapsskillnader mellan pojkar och flickor.

Det kommer då och då glädjerapporter om surfplattornas inverkan i skolan. Det som diskuteras flitigast tyck vara det som sker i den första läs- och skrivutvecklingen. Många positiva resultat har kommit senaste tiden. Ibland händer det att rubriksättare som inte är så insatta i skolans arbete smackar in rubriker där som kungör att tekniken nu kommer lösa allt. De flesta pedagoger förstår att det inte är det det handlar om utan att det handlar om arbetssätt och noggrant utarbetade metoder där tekniken är ett hjälpmedel.

Computer Sweden hade (150420) en artikel om surfplattor. Artikeln hade fått rubriken ”Nu är det bevisat – barnen blir bättre i skolan med surfplattor”. I flera forum kom snart invändningar mot det eftersom det ju så klart är metoden som det egentligen handlar om.
I artikeln berättas om metoden STL (Skriva sig till läsning) och bland annat om att en del elever som fått arbeta med metoden nådde kunskapskraven för åk 3 redan i åk 1.

Idag får artikeln kommentarer i DN debatt, av två forskare och en skolchef. Det de berättar är tankeväckande:

De har undersökt effekten av teknikanvändning hos 502 elever på låg- och mellanstadiet. Forskarna har fokuserat på svenska och matematik och man har mätt resultet i de nationella proven. Tre grupper har undersökts:

  • Grupp 1: Har undervisats med STL som bygger på sociala sammanhang med kommunikation, formativ bedömning där elever deltar. Eleverna skriver tidigt egna texter och delar med andra. Som verktyg används vanligen surfplatta eller dator. De tar även del av andras texter, kommenterar och diskuterar dem
  • Grupp 2: Har undervisats enligt den traditionella läs- och skrivninlärningsmetoden där man vanligen arbetar en bokstav i taget och har penna som verktyg.
  • Grupp 3: Använde datorer eller surfplattor individuellt och utan STL-metoden.

Resultatet? Vad kom de fram till efter att ha undersökt hur eleverna lyckats på nationella proven?
Så här ligger det till:

  • Generellt: Stora positiva effekter av god teknikanvändning
  • Risker med oplanerad och improviserad användning.
  • Grupp 1 (STL) var 19 procentenheter bättre än grupp 2 (traditionell undervisning)
  • Så här många fick godkänt i  15/15 delprov i matte och svenska:
    - Grupp 1 (STL) hade hela 78 procent godkänt
    - Grupp 2 (traditionell) hade 59 procent
    - Grupp 3 (utan metod, individuellt) bara 50 procent
  • En del i att STL-gruppen lyckades är att många pojkar får avsevärt bättre resultat. Vanligtvis (med traditionell undervisning) är gapet mellan pojkar och flickor 24 procent. Med STL-metoden minskade gapet mellan pojkar och flickor till bara 3 procent.

(Resultaten är kontrollerade för socioekonomiska faktorer.)


Lärdomen vi kan dra av detta är att det inte handlar om teknik utan om pedagogik, som vanligt alltså. Det påminner oss om att allt börja i klassrummen och med det arbete vi redan gör där och de mål vi har att uppfylla. Goda metoder måste spridas och de metoder som inte hjälper läraren – eller barnen – ska väck. Om vi, för en stund tilläts glömma allt vi brukar göra och fick börja om på nytt, hur skulle vi då välja? Vilka verktyg och vilka arbetssätt skulle vi välja för att eleverna skulle utvecklas bäst mot målen?

Personligen tror jag stenhårt på STL eftersom den inte underskattar barnets intellekt. Barnets hjärna kan läras sig läsa och skriva men barnet hand är inte alltid lika långt utvecklad. STL tar barnet på allvar och låter dem utvecklas. Det är också en metod som bygger mycket på det vi människor älskar: Att kommunicera.  Under människans utveckling har språket och kommunikation varit det viktigaste sättet att lära sig nya saker.
Att metoden också visar sig närapå jämna ut  skillnader mellan pojkar och flickor, är ju en fantastisk bonus! Vi pratar ibland OM att pojkar presterar sämre men sällan om VARFÖR de gör det.

http://www.dn.se/debatt/repliker/hur-datorn-anvands-ar-helt-avgorande/

Tagged with:
 

Deltagarkulturen gör barn till medskapare. De tränar sin läsning och sin skrivning i mycket högre grad än om de läst böcker. Den skiljer sig lika mycket från en kultur där man bara läser böcker på samma sätt som en middag skiljer sig från ett uppträdande.

Barn idag har kompetens inom deltagarkulturen. De må inte läsa böcker som förr men har utvecklat andra sidor som de kommer ha användning av i sitt fortsatta liv. De har genom dessa kommunikationsvägar också blivit skribenter och tränar sitt eget skrivande i mycket högre grad.

I ett program på P1  man förfasade sig över att barn inte läser så mycket böcker. Man ondgjorde sig över detta och antog att det kommer påverka deras kunskaper, deras uppfattning om världen och deras läsförmåga. Jag har alltid tyckt denna typ av farhågor är lite intressant.  Den inställningen antyder ju att man inte kan bli en kunnig kompetent människa – om man inte läser just böcker.

Den bortser ju också helt från det faktum att läsprocessen är en aktiv handling där hjärnan är en aktiv medskapare och att det som sker i hjärnan när man läser är det intressanta. Ögat läser inte heller en rad från vänster till höger utan gör ett antal nedslag i texten och läser ordbilder, ibland flera i taget. Ju mer van läsare man är desto snabbare igenkänning och desto fler nedslag behöver ögat göra. Man undrar därför om de här orosmakarna tror att detta bara kan ske om man läser just en bok?

Vad är en bok? En bok är en hög med papper med text och som är sammanfogad med något som kallas rygg och har en fram- och baksida.  Den har haft en utprovningstid på femhundra år och har haft en särställning som kunskapsförmedlare – med all rätt. Fast kanske kan det vara klokt att nu omfamna boken och erkänna att den har fått vänner i mediesfären?

Under de senaste årtionden har det kommit fler medier som också kan förmedla information och kunskap. Många textburna men på elektronisk väg. Att någon inte läser böcker idag berättar ju ingenting om ifall de läser eller inte. Många läser faktaartiklar, bloggar, livsberättelser, forum och mycket annat på nätet. På många av dessa platser kan man både läsa och kommentera.

Är de inte läsare då? Att de blivit snabba på att läsa och snappa, och kan dra egna slutsatser  räknas inte som kunskap? I radioprogrammet Vetenskap Forum (6/6 2011) tar man upp vad barns insändare handlat om under  de senaste 40 åren. Man har tittat på Kamratpostens insändarsida och analyserat ämnen och tittat på vilka barn idag inte skriver om och vad barn idag gör som de inte gjorde förr.

I slutet av 70-talet skrev barn om naturupplevelser. De kunde t ex skriva om sinnliga upplevelser av naturen:

Plötsligt såg jag hur vackert allting var. Det sista ljuset efter solnedgången, snöpudrade träd, sjön alldeles vit av snö. Stillheten. Jag t o m njöt av bilbruset från vägen.

Detta finns inte alls idag. Antingen är barn inte ute eller så tycker man inte det är något att skriva om. Något som sker idag och som inte alls fanns förr är att barn svarar på andras insändarsidor och att de där vill säga sin mening. Det visar ju att dagens barn upplever att de finns i en deltagarkultur, där de kan och vill ta plats och formulera sin ståndpunkt. Det är oerhört positivt, tycker jag!
Det betyder ju nämligen att de läser andras berättelser och blir engagerade och att de skriver själva. Det är på så vis en mycket mer engagerande läsupplevelser och som även får dem att träna sitt eget skrivande. I den deltagarkultur som nätet erbjuder serveras möjligheten att själv på ned sina tankar i ord.  När man gör det händer ofta något, man blir tvungen att bli tydlig med sina tankar och kanske får mothugg och frågor på det man skriver. Troligen kommer de här barnen ha stor användning av sin förmåga att snabba texter och skriva om dem. Boken var bra och är fortfarande bra på många saker men den har inte längre en särställning och är inte längre den enda kunskapsförmedlaren och det vet barn. Tack och lov!

Tagged with:
 

Nalle som dyker bland hajar på ett akvarium i USA.

Teddybears around the world är en sajt där man kan följa nallar världen över och läsa om deras äventyr. Elever i olika länder har nallen som pseudonym och berättar om vad de firar för högtider, hur det är att bo just där, vad man leker, vilka utflykter man gör etc.

Nalle som besöker skola i Thailand.

Man jobbar med säsongsbetonade skrivuppgifter eller kring särskilda ämnen, t ex: Teddy tappar sin första tand, Teddy firar sin födelsedag, Teddys favoriträtter, Teddy reser tillbaka i tiden.  Sedan skriver barn i hela världen om hur detta blev för just deras nalle.  Syftet är förstås dels att skriva men också att skapa ett globalt utbyte av erfarenheter.  Barnen skapar då sina egna berättelser, foton och filmer. Inte bara nallar får vara med. Några fiskar, råttor och igelkottar är med också.

Just att skriva under pseudonym kan vara mycket frigörande och elever som annars inte alls gillar att skriva. De kan i sådana här sammanhang få skrivlust,  när de själva inte behöver vara avsändare av texten.  Att de dessutom på detta sätt automatiskt skriver för någon och har en publik gör att texten känns meningsfull.

På sidan kan man följa nallar som besökt medeltidsvecka i England, som besökt koncentrationsläger i Polen, som är ute i den Nya Zeeländska skogen, som hälsar från Peru, Thailand, Hawaii, Japan osv.
Lärare anmäler sig till projektet och får då inloggningsuppgifter och man får då ett användarnamn och en blogg för sin nalle. Ens elever får också, via inloggningen möjlighet att kommentera andra nallars äventyr. Vågar vi hoppas på en svensk variant där nallar, eller igelkottar, fiskar, kaniner och andra rapporterar om läget hos just dem?

En nalle på museum i Belize.

Nalle i Japan.

Nalle ser ut över Poas Volcanen i Costa Rica.

Nalle på utflykt till en ö i Nya Zeeland.

http://www.langwitches.org/blog/travel/teddybearsaroundtheworld/

Tagged with:
 

Hur lär man sig tala? Tja, genom att prata och lyssna på andra t ex. Hur lär man sig skriva?  Ja, det har iallafall Berättarministeriet förstått. De ger nämligen eleverna tillfälle att skriva och väldigt många läsare.

Idag, den 17 maj, tar en klass i Södertälje över ett antal bloggar och når 1 miljon läsare med sina inlägg. De hjälper artister, författare, modebloggare, journalister och en mängd andra att skriva idag.

Det är klass 6B i i Hovsjöskolan som medverkar i Berättarministeriets skrivarverkstad.
Det går till så här: Barnen får skriva på kända bloggares sidor och får deras yta att kommunicera. Folk kommenterar och citerar och sprider deras information över nätet, eleverna chattar och svarar på frågor under sändningens gång.

Berättarministeriet vill ge barn och unga en röst. Och någon som lyssnar på vad de har att berätta. De driver skrivarverkstäder där barn och unga möter en skrivarvärld och får smaka på hur det är att vara en skrivande människa som kommunicerar med sin omvärld.

Hela kalaset sänds såklart live via Bambuser.

En rolig idé, tycker jag. Och ett spännande sätt att se till att eleverna får läsare och får prova på hur det är att vara ”sändare” av information. Heja! Bra jobbat 6B i Hovsjöskolan!

Jag hoppas detta blir något mer nu än vad vi ser idag, så att det inte blir som den där gången då 800 personer dök upp på en fotbollsplan i Solna 2008, för att heja på ett slumpvist utvalt knattelag. Många barn därute behöver ha något att skriva om och någon som lyssnar och läser och som peppar och visar: Du är någon, det du säger är bra och viktigt för det är du själv!

Tagged with:
 

Tre ord kan bli en hel bok. Om man bara utvecklar dem. Tänk på varje ord som om det vore ett teleskop som gick att dra ut längre och längre. I evighet till och med.  I berättelsen är det du som är kung och som bestämmer handlingen och hur långt det ska bli. Hur börjar man?  Ja, allt du behöver är bara en enda enkel mening. Se den sedan som ett slags teleskop.

YouTube Preview Image

Börja t ex med ”Jag fick post”. Påståendet väcker frågor, eller hur. Vad var det för post egentligen?  Vem hade skickat?
Då kanske man lägger till och får: ”Jag fick post från mormor.” Läsaren undrar säkert då: Vad stod det i brevet? Lägg då till t ex: ”Jag fick post från Mormor. Hon berättade att hon hittat en gammal kartong på vinden”.

Vad var det i den? Vad i allsindar tänkte du när du läste brevet? Hur såg kartongen ut? Var den tung? Vem hade ställt den där? Vad hade sakerna i kartongen för historia? Hur såg de ut? Vems var de? Hur hamnade de där? Vad hände med dem sedan? Hur förändrade kartongen era liv? Varför berättade mormor detta för just dig?

Frågorna kan bli oändliga.  En bok.

Det här kan vara ett bra sätt att jobba med skrivande för dem som tycker att det kan vara lite svårt att komma vidare, för att jobba med att utveckla en text och att lära sig använda målande ord och bygga upp spänning. Att arbeta med detta på dator kan också göra att många elever slipper fundera på handstil och känna sig misslyckade med det utan kan istället fokusera på berättandet – och fantasin!

Skriv din egen teleskopberättelse. Börja med en mening. Klicka på det ord där du vill lägga till något. Skriv in.

Provklicka på samma sätt som i filmen överst i inlägget:
http://www.telescopictext.com/

Skriv dina egna texter helt från grunden på denna sida:
http://www.telescopictext.org/write/

Här berättar en lärare om hur hon jobbat med teleskoptext i sin undervisning.
http://heymilly.blogspot.com/2010/04/holiday-videos-telescopic-text.html

Tagged with:
 

I klass 5B i Myrsjöskolan i Orminge har man jobbat med att göra ett skrivprojekt i Wikiform. Det är ett skrivprojekt som görs som ett slags Robinsondrama. Entusiasmen är enorm, skriver Lärarnas Nyheter.

- Det är jätte-jätteroligt! Det finns några förutsättningar men man kan hitta på väldigt mycket själv. Man har en bild i huvudet av hur det ser ut på ön, tänker sig in i situationerna och använder fantasin, säger hon, säger eleven Ebba Widman.

När de arbetar med innehållet kan de lägga in innehåll ljud, bild och film. Läraren Sandra Wissting säger att många elever fick en kick av att skriva på datorn överhuvudtaget. De kände att de kunde få göra fina arbeten även om de inte skriver så snyggt och att det kan bli snygga proffsiga framställningar som de är stolta över.

Klassen använder sig t ex av Voki-figurer och Voice Thread, ett verktyg där man kan göra bildspel med berättelse till. De använder PBworks för att skapa en wiki.

Den här klassen har arbetat med skrivprojektet på detta sätt tidigare och skrivglädjen var enorm. De loggade in på kvällar och helger för att få skriva mer på sitt arbete, berättar Sandra Wissting.

- Barnen får insyn i varandras texter på ett lättare sätt. Det är klart att de kan läsa varandras texter när de sitter på väggen också, men det är sådana mängder med texter att det inte skulle bli görbart. Sedan har vi föräldrainsynen, att föräldrarna kan klicka in och kolla vad som har hänt även när de sitter på kontoret. Det är en viktig aspekt, säger Sandra Wissting.

En annan sak som Sandra Wissting tycker är fördelaktigt med att skrivprojektet görs digitalt är att det blir mycket lättare att rättstava.

http://www.lararnasnyheter.se/lararnas-tidning/2010/04/16/wiki-pa-webben-vacker-skrivlusten

YouTube Preview Image
Tagged with:
 


Ett roligt sätt att jobba med berättande och gestaltning kan vara genom att arbeta med Puppet Pals.
Den är enkel att använda och stimulerar fantasin. Arbeta i grupp eller par, samarbeta, skriv och planera. Spela in. Ha en filmfestival när alla visar sina filmer!

På Fredrikshovs Slottsskola har man jobbat med detta med F-3.
Läs mer hos Apple >

Film som visar hur man spelar in och hur det spelas upp: (Tyvärr är språket inte svenska eller engelska men jag tror ni förstår ändå)

YouTube Preview Image
Tagged with:
 

Bambuser är en tjänst där man kan filma med mobilen och streama direkt ut på nätet. Här berättar Sandra Wissting i Nacka om hur de gjorde detta.

Från Sandras horisont: Elever får feedback på muntlig framställan genom Bambuser.

Tagged with:
 
UA-75648286-1